Seriositet

För att driva en sida på internet känns det som att en bit av seriositet behövs. Alla sidor är olika och attraherar olika typer av folk. Själv föredrar jag seriösa sidor med ett vettigt men inte nödvändigtvis tillkrånglat språk. Jag ogillar användandet av lol och liknande förkortningar men ser har överseende med det på diverse forum. Det hör trots allt lite till… tyvärr.

För en tid sedan, kanske en månad tillbaka hade Gamereactor en tävling. När det kom till vilket format man ville vinna sitt spel så följdes alternativen av beatch och fåntratt.  Det är inte första gången de har med sådana saker i tävlingar. Gamereactor är lite av det svarta fåret i svensk spelindustri tror jag. Ingen riktigt gillar dem eller ser dem som en seriös konkurrent. Bara en känsla jag har.

Men jag fick iallefall för mig att skicka ett brev till redaktionen och fråga om deras roliga/coola/hippa/osv svarsalternativ verkligen medför någonting till deras sida. Eller om det är för att anpassa sig till en redan omogen målgrupp. Här kommer mitt brev i sin helhet

”Var inne på eran tävlingssida, svarade på era frågor och undrar vad för attitydproblem ni har när ni skriver saker som Playstation 3, beatch! eller Xbox 360, din fåntratt Är det verkligen nödvändigt? Blir Gamereactor så mycket coolare för att ni använder sådana ord eller är det för att anpassa er till en omogen publik?

Det ger i mina ögon ett väldigt oseriöst intryck på en annars väldigt bra sida. Ingen av er på redaktionen känns som den som använder sådana ord så varför i tävlingsformulären?”

Jag anser att man kanske inte bör skriva sådant om man driver en seriös spelsida. Det finns bloggar som är mer välvårdade i sitt språk än Gamereactor. Eller välvårdade är ett stort ord. Seriösa i sin framtoning skulle jag nog säga istället. Det kanske bara är jag som tycker det. Jag kallar själv sällan folk för beatch eller skriver LOL i forum.

Jag fick ett svar av Petter Hegevall, chefsredaktör på Gamereactor som tyckte att man ska slappna av, chilla, ta det lugnt och inte jaga upp sig och bli superseriöst-internet-skitnödig för minsta lilla. Hela svaret följer här:

”I slutändan handlar det om att slappna av, chilla, ta det lite lugnt och inte jaga upp sig och bli superseriöst internet-skitnödig för minsta lilla. Att vi sedan anses som larviga i vissa läsares ögon för att vi fånar oss ibland – den smällen kan vi ta.”

På köpet av Petters svar damp det ner några kommentarer i min gästbok dessutom och fler lär säkert komma den närmsta tiden. De följer här:

”Fåntratt”
”Why so serious?”
”Är du seriös?”
”offh, du verkar va en skit tråkig människa, med tanke på ditt brev till gr”
”va ditt brev till gr seriöst? Verkligen skum du är i sånna fall”

Jag har inget emot att folk skriver oseriösa saker i ett forum men på en seriös spelsida. Är det verkligen vettigt att använda ett sådant språk då? Tydligen. Gamereactor är bra på att leverera nyheter, de är ofta uppe med recensioner i tid men jag har lite svårt för deras attityd. Kollar man igenom deras brevlåda och de svar dem delar ut till vissa så undrar man ju vad dem faktiskt vill. Antingen tror det att de får cred för att låta häftiga och på så vis samla läsare eller så försöker de vara lite som amerikanerna.

Amerikanerna är ett eget släkte i spelbranschen. Nu ska vi kanske inte dra alla över en gräns men i vissa podcasts så är det väldigt mycket svordomar, dem skriker och gapar på varandra och säger egentligen inte särskilt mycket av intresse. I textform så fungerar det ju inte riktigt så då brukar de vara bättre. När det gäller onlinespel så har de, eller åtminstone hade ett rykte om att vara väldigt gapiga och skrikiga. Nu var det väldigt länge sedan jag spelade online men man märker när man möter en amerikan.

Jag vet inte om det är det Gamereactor är ute efter. Fel väg att gå säger jag men tydligen är ju jag en konstig människa också. Gamereactor har väll dock ett ganska dåligt rykte efter sig också. Har läst flertalet gånger hur folk har fått sina forumtrådar borttagna efter att de har skrivit något negativt om dem. Säkert i stil med mitt brev och deras brevsvar är ju som sagt inte alltid av högsta kvalité. Men det verkar fungera för dem. Gamereactor finns i åtta olika länder och är nordens största speltidning. Helt klart imponerande.

Vad föredrar ni, en seriös kontra en oseriös sida? Får man skriva hur som helst? Eller är jag helt ensam om att tycka att det kanske inte passar in. Nej, visst det är ingen jättestor grej och jag ville egentligen bara veta varför de använder en sådan stil.

Ett avslutat kapitel – Mass Effect 2

Jag är nu klar med Mass Effect 2 för denna gången. Efter ett svalt intryck tio timmar in i spelet så växte spelet och utvecklades förbi det eviga skjutandet.

I min senaste blogg om Mass Effect 2 så klagade jag på att spelet har tagit fel väg i utvecklingen. Hur Bioware fokuserat på för mycket skjutande och för lite rollspelande. Den första punkten står sig fortfarande. Det är väldigt mycket skjuta i Mass Effect 2 och utav den senaste trailern från E3 så går den tredje delen en ännu våldsammare väg till mötes.

Däremot så utvecklades historien efter de tio första timmarna. Ungefär när jag blev ombedd att byta till disk två så blommade spelet ut tyckte jag och jag fängslades för varje ny karaktär jag rekryterade till mitt gäng och för varje nytt bakgrundsuppdrag jag genomför så får jag lite mer förtroende för att Bioware faktiskt vet vad de håller på.

När eftertexten rullar så är det med blandade känslor. Jag är glad att det är över då jag kan börja spela de andra spelen som jag har ställt undan för att faktiskt bli klar med Mass Effect 2. Jag är glad för att ha fullföljt äventyret trots en omotiverad start men det var värt det. Det som gör mig ledsen är att jag nu lämnar Shepard och hennes gäng, mitt gäng, som jag utvecklat och slåtts med. Äventyret är över för denna gång och nu får jag vänta tills en bra bit in på 2012 för att följa upp och få ett avslut på historien.

En av spelets starkaste sidor är just karaktärernas bakgrundsuppdrag tycker jag. Varje karaktär har något som berör dem. Något som tynger dem. Dessa uppdrag är frivilliga men låser upp förmågor hos karaktärerna så det är värda att göra oavsett om man är intresserad av historien eller ej. Dessa uppdrag tar plats på skiljda ställen i galaxen och går ut på diverse olika saker. I vissa ska man leta reda på en familjemedlem. I andra dödar man någon som besvärar ens karaktär.

Spelet är dessutom fyllt med karaktärer från det första spelet, en del kommer man ihåg som Liara T’Soni, andra minns man inte lika väl då man kanske utförde något uppdrag å deras vägnar eller hjälpte dem att fly från något ställe. Men det är kul att se hur ens val från det första spelet påverkar saker och ting i tvåan.

Från att ha varit ganska så besviken på vilken väg Bioware tog med Mass Effect 2 så gillar jag ändå spelet. Historien är bra, karaktärerna intressant och slutet får en att längta till den tredje delen trots att jag är tveksam. Slutbetyget blir högt, någonstans runt en åtta eller nia. Spelet är inte perfekt men det är riktigt bra.

Den inte allt för ljusa framtiden

Framtiden är här och den är uppkopplad har skanderats länge på internet nu. På Facebook samlar vi alla våra ”vänner” från när och fjärran och håller de uppdaterad med vad som händer i våra liv. Aldrig förr har man fått så många gratulationer som man får nu för tiden. Aldrig förr har information varit så lättillgänglig som den är idag, några knapptryck bort och man kan få reda på i princip vad man vill oavsett ämne. Allt från fysiska lagar till vad någon kändis har på sig för kläder, eller avsaknaden av kläder, finns att tillgå.

Men ändå sitter jag här och förbannar min internetleverantör, min dator och min router och jag hoppas innerligen att framtiden inte kommer vara uppkopplad. Inte om det ska fungera som det gör hos mig iallefall.

Jag sitter just nu och laddar ner en laglig version utav World of Warcraft efter att ha aktiverat en trailversion på Cataclysm tror jag bestämt att det var. Det innebär att jag måste ladda ner 7½GB vilket just nu går i 340KB/s vilket är dagens toppfart. Jag har varit nere på hastigheter sämre än modemen för 15 år sedan erbjöd och då är det 2011 idag och inte 1995.

Jag tror mig ha 10MB/s in i lägenheten men jag har ju svårt att tro det själv just nu. Problemet är att jag inte vet var felet sitter. Jag har tre enheter inkopplade på routern; dator och Playstation 3 trådlöst och Xbox 360 via sladd. Att ladda ner saker till Xboxen tycker jag går utan problem rent hastighetsmässigt. Problemet ter sig mest på datorn. Den senaste tiden har internet varit segt som sirap med sidor som inte går att komma in på. MSN kopplar ner i tid och otid.

Jag räknar inte med att jag ska komma upp i den hastigheten som jag erbjuds. Det har aldrig stämt och kommer aldrig att stämma heller med väldigt få undantag. Jag tycker dock att man ska komma upp i något högre hastigheter än vad jag gör. Får kanske ringa Alltele och se om de har några lösningar. Jag har dock för mig att de är snordyrt att ringa till dem. Vi får se vad som händer, får kanske testa att koppla datorn direkt in i väggen och se om de blir någon skillnad då. Om så är fallet så är det ju routern eller datorn som är problemet och då får jag skaffa nytt där någonstans. Och jag tror tyvärr inte att det hjälper att öka hastigheten på linan heller. Jag tror fortfarande att det kommer att gå segt. Och jag skulle definitivt inte få den hastigheten jag betalar för ändå

Just nu är World of Warcraft nerladdningen nere i 9.8KB/s och jag har 3GB kvar… Tur att jag ska sitta uppe ett tag i natt så att det kanske blir klart innan jag går och lägger mig. Och oavsett om jag har en 10MBs lina eller 3 MB så ska man inte behöva vara nere i dessa hastigheter.  Just nu, när jag försöker få upp den här texten så vill jag mitt internet väldigt illa. För det går verkligen inte fort och jag skulle nästan påstå att det inte ens fungerar. Och till råga på allt så kopplades jag ner från MSN igen, helt utan anledning. Jag har sökt igenom datorn med både virusprogram och malwareprogram men inte hittat något. Nu orkar jag inte skriva mer, jag hoppas bara att det ger sig snart för annars kommer jag behöva bekosta en ny fönsterruta efter att ha slängt ut datorn. Så om någon vill ha en dator +router så är det bara att ställa sig nedanför och vänta.

UPDATE

Har nu kört tp-test med diverse uppsättningar och har tydligen en väldigt stabil lina. N är nerladdningshastighet och U är ut från mig när jag laddar upp saker. Alla hastigheter är MB/s
Trådlöst i köket; N:0,43 U:2,07
Sladd direkt i väggen; N: 9,7 U:4,18
Sladd via router; N: 9,77 U: 5,03
Trådlöst i närheten av routern; N: 9,58 U: 7,01
Trådlöst i köket i detta nu; N: 9,78 U:7,24

Jag är förvånad över hur mycket det skiljer från mitt första försök (0,43) mot det sista (9,78). Jag har inte pillat på några inställningar eller så. Stängde förvisso av det trådlösa nätverkskortet en stund för att kunna köra med sladd men inget utöver det. Ska se vad som händer när jag börjar ladda ner WoW igen.

Japan </3 delfiner

Det är inte mycket kvar av Japan snart. Det som jag tidigare dyrkade som tv-spelens heliga land har på senare år gått ner sig totalt och idag är japanska toppspel ett minne blott av vad det en gång har vart med få undantag. Jag har i min samling av spel till stationära konsoler tre spel utvecklade i Japan; Everybody’s Golf World Tour till Playstation 3, Shadow of the Colossus till Playstation 2 och Wii Sports till Nintendo Wii.

Men nu skulle jag inte skriva om spel i detta inlägg. Jag kollade precis på the Cove. En dokumentär som visar hur japan dödar delfiner i massor, närmare 23000 delfiner per år får sätta livet till. Filmen visar hur den Japanska regeringen mutar länder för att gå med i IWC, Internationella Valfångstkommissionen, och sedan rösta bort förbudet mot att jaga valar. De betalar bland annat medlemsavgiften och bygger industrier i länderna som enligt filmen sedan står tomma eller som är tänkta att användas till saker som landet inte ens behöver. De köpta ländernas delegationer var inte ens intresserade av vad som sades utan när det sagt sitt så satt det mest och sov, eller så speglade filmen det åtminstone.

En annan sak filmen tar upp är försäljningen av delfinkött. Tydligen är delfinkött fullt med kvicksilver vilket kan leda till komplikationer då kvicksilver är världens giftigaste metall som inte är radioaktiv men då delfinkött inte säljer så bra så påstår man att man säljer kött från andra valdjur och på så vis får man sålt sitt delfinkött ändå. Dessutom ville de börja servera delfinkött till lunch i alla Japanska skolor vilket hade kunnat leda till att de dödade sin egen befolkning. Vad som helst för att ha en anledning till att fortsätta döda delfiner tydligen, även om det skulle ta död eller förgifta hela sin yngre generation.

De ansvariga för delfinjakten påstår dessutom att det är tradition och att alla i japan får nytta utav det då delfin är en vanlig beståndsdel i den japanska matkulturen. Men då teamet pratade med folk i Tokyo så var det ingen som såg delfin som mat vilket inte gick ihop med vad de ansvariga sa.

Sättet de dödar delfinerna på är inte direkt humant, inte ens för en köttätare. Först så fångar de in delfinerna och motar in dem mot land genom att skrämma dem via rör ner i vattnet som de sedan slår på och som skapar en typ av ljudvägg. Väl i land väljs de finaste och bästa delfinerna ut för att säljas till djurparker runt om i världen. Resten förflyttas till en vik där de spettas till döds. I filmen så simmar delfinerna runt, blödandes innan de avlider. Visserligen ser det aldrig bra ut när djur avrättas även om det är på ett mer ”humant” sätt men här känns det som att det är väldigt rått. Av det jag har sett på tv om hur man avlivar djur så ser man till att de åtminstone dör omgående och jag tror jag hörde på radio tidigare idag hur någon gris på någon gård hade lidit illa då de trodde att grisen var död.

Japan har gått från att vara mina drömmars land till ett land som jag nu för tiden vill besöka men inte bosätta mig i. Men ju mer jag hör om Japan desto lägre hamnar de på min lista. Vi får se vad följderna blir av den senaste kärnkraftskatastrofen också.

Här hittar du filmen på Facebook med diverse vettiga länkar och här hittar du billigaste priset på Prisjakt om du vill köpa filmen på bluray.

Mass Effect 2 och en dyster framtid

Jag har precis börjat spela Mass Effect 2 igen efter en stunds uppehåll. Det visade sig att det blev för mycket med två mastodontäventyr i rymden efter varandra så jag har där emellan spelat lite annat smått och gott men jag tror mig nu vara igång igen med Mass Effect 2. Jag har rekryterat upp den knasiga doktorn, Jack och Garrus och är nu efter den kroganska krigsherren.

Men trots mitt uppehåll så har inte Mass Effect 2 ändrats sen senast. En annan anledning till att jag lade av med spelet var att jag inte gillade vad det har blivit vilket är väldigt syn- och kännbart när man kommer direkt från det första spelet.

Det första Mass Effect är enligt mig ett riktigt bra spel med en perfekt blandning av action och äventyrande eller rollspelande. Tempot är avvägt och striderna går i ett tempo där man hinner uppfatta farorna, dela ut order till sina följeslagare och buffra det som behövs för att sedan göra saken kort med sina motståndare förhoppningsvis. När man går upp i nivå så fick man välja bland en himla massa saker att bli bättre i; vill jag ha starkare kastförmåga eller ska jag lära mig att låsa upp dörrar var ett ganska vanligt val man stod inför. I varje solsystem fanns det minst en planet man kunde landa på och utforska, resterande planeter kunde man scanna i jakt på mineraler, artefakter och liknande.

Till Mass Effect 2 gjordes det mesta om. Det har definitivt blivit mer action och de få personerna man kan prata med har alltid något med historien att göra. Varje huvuduppdrag är nu mer utav en bana i ett spel än bara ett uppdrag i det stora hela och det hela förstärks då man får upp en sammanfattning av hur det har gått under uppdraget med statistik över erfarenhetspoäng, pengar, naturtillgångar och uppgraderingar jag har plockat åt mig under ”nivån”. Fiendeantalet har ökat och de har valt att införa ammunition så att man inte kan skjuta hur mycket som helst vilket förvisso fungerar bra på de mer kraftfulla vapnen så som raketgevär och granatkastare men känns onödigt på mindre, mer alldagliga vapen som på pistoler, gevär och hagelbössor. När man går upp i nivå så får man placera ut klumpar av poäng på fyra olika förmågor och på ens egen karaktär så har man fem förmågor. Att utforska planeter har dessutom blivit allt för tråkigt då man skannar planeterna för hand och skjuter ner sonder till planeten för att samla på sig mineraler.

På det stora hela tycker jag att Mass Effect serien har gått åt fel håll och jag tror att det kommer att fortsätta utför då tredje delen i serien tydligen ska bli ännu mer actionorienterad. Jag skyller dock inte på Bioware som har utvecklat spelen utan tror att det är EA som ligger bakom det beslutet då de är utgivarna och de som betalar för delar av utvecklingen. De vill se pengar och pengar får man genom att sälja många spel. För att sälja många spel så måste spelet tilltala en stor grupp personer och därmed så fick Bioware minska på rollspelsinslagen och öka mängden action så att spelet kan ta upp kampen med alla andra generiska tredjepersonsskjutarspel. Vad vi har fått är ett Gears of War i science fiction miljö med mer story och karaktärsutveckling men jag är rädd för att trean mycket väl kan bli en riktig utmanare till Gears of War och därmed skulle jag nästan påstå att Biowares själ har gått i graven.

Dessutom så verkar Dragon Age serien ha gått samma väg till mötes av det lilla jag har spelet.

Flyga Drake i Centralasien

Jag kollade på Flyga Drake igår, filmen baserad på boken med samma namn utav Khaled Hosseini. Riktigt bra film om Amir och Hassan, två pojkar och bästa vänner som växer upp i Kabul, Afghanistan på 70-talet där Amirs far har pengar och där Hassan och hans far är tjänare till Amirs far. Hassan skulle göra vad som helst för Amir och gör det också. Detta leder till en del komplikationer och de två bästa kompisarna splittras sedan innan Amir flyr till USA när Sovjetunionen tågar in i Afghanistan.

Vad som dock får mig att skriva detta inlägg är dock inte bara för att meddela att det var en väldigt bra film utan som vanligt för att filmen kittlade resenerven lite. De har filmat i Centralasien, jag har läst att det har varit i västra Kina och i eftertexten stod det även om Kabul, Afghanistan så jag antar att de har varit där med. Men det är vackert. Naturen som visas upp, trots att det ibland bara är stenar eller helt öde vyer med en liten grusväg i ett bergslandskap så är det vackert. Och jag drömmer mig bort ihop om att någon dag få uppleva sådana vyer.

Filmen visar även en del klipp ifrån marknader och gator i Kabul vilket får mig att minnas Indien där det verkligen fungerar som det gör på filmen. Som västerländning så kan man lätt tro att det finns matbutiker i varje stadsdel och åtminstone en stormarknad i varje stad och att det som visas på film är en uppbyggd kuliss för att få filmen att kännas mer exotisk. Man inser sällan hur bra man har det i västvärlden. I Indien finns det inte många stormarknader och matbutikerna finns säkert i de större städerna. Men på landsbygden där 70 procent av den indiska befolkningen bor, där köper man fortfarande matvaror på marknader, gatustånd eller liknande.

När jag ville ha lite frukt i Jaipur kan det ha varit så fick jag snällt gå till en av fruktförsäljarna och köpa frukt hos honom. Sen fick jag i och för sig väldigt färsk och god frukt som han dessutom skivade upp med en kniv han sköljde av under rinnande vatten. Men försök att hitta en fruktförsäljare i Sverige? Har man tur kan de stå någon på något torg och sälja frukt och grönsaker men det är inte varje dag de står där.

Vad jag vill säga är nog att jag vill dit, till Afghanistan, till Centralasien med alla länder som slutar på just -stan. Jag har fått bilden av att det ska vara sjukt vackert och att det är oexploaterat från turism. Visst, det är ingen sol- och badsemester men det var inte min förra resa heller trots att jag var i Thailand åtminstone en och en halv månad. Få komma till Centralasien och uppleva kulturen där, se dess storslagna vyer och få koppla bort sådant som kanske har en för stor del i ens liv idag. Vi är lite för tekniskt beroende idag. Glöm mobiltelefonen hemma en dag och du kommer känna att den saknas. När internet går ner så får man tristess och vet inte riktigt vad man ska hitta på och så svär man lite åt sin internetleverantör för att de inte kan uppehålla en anslutning dygnet runt, året om.

Jag tror det är viktigt att komma ut och se världen. Att få se hur bra man har det i Sverige och västvärlden men också att komma bort från sina vanor och sitt materiella behov.

Och Afghanistan, jag vill dit men först när det har blivit fred. Jag får börja i Kazakstan istället eller Mongoliet.

Jag postar en video från AlJazeera som har varit i Kabul och filmat och pratade med drakflygare.

Stillestånd

Tiden har stått still ett tag på denna blogg, har helt enkelt saknat motivation att skriva överhuvudtaget. Det plus att jag har jobbat en hel del åtminstone i mars hjälpte inte till att få ingång bloggandet. Men man ska ju inte skriva om man inte känner för det, då blir det bara krystat och texterna håller en lägre kvalité. Sen är det ju inte direkt några som läser bloggen så varför posta något för? Men det finns lite tankar men det kanske inte är något som kommer att publiceras här, vi får se.

Det har dock hänt lite sedan min senaste post i januari. Jag har fått tag på en lägenhet i centrala Linköping, det tar mig knappt 10 minuter att gå till centrala stan och det tar mig knappt 5 minuter att gå till tågstationen. Bodde ute i Ryd en stund hos en kompis innan jag fick tag på min nuvarande lägenhet. Det fungerade men var mindre mysigt på mornarna när jag skulle cykla till jobbet och det var -20 ute men det var bara att bita ihop och tänka på pengarna jag får för att jobba.

Det är inga nya resor inplanerade, självfallet har jag alltid mina drömresor i huvudet så som Maccu Pichu och hela central- och sydamerika men det är inget jag gör något åt för stunden.

Men det finns en risk att tiden kommer stå stilla ett tag till på denna blogg. Så trevlig påsk på er och så får vi se när vi ses igen.

Tips och idéer önskas

Jag har under de senaste månaderna drivit bloggen Lövdahl i Världen där jag har hållit folk uppdaterade om vad som hände på min resa och där har jag haft bra många besökare på den korta tiden jag var ute i världen. Jag har idag den 5 januari 2011 haft 2750 besökare på bloggen och jag snittar fortfarande fler besökare per dag där än vad jag gör här. Jag vet förvisso att delar av släkten följde bloggen samt en hel del bekanta i Eskilstuna. Det var ingen som trodde att lilla Johan skulle våga sig ut i världen med en tjej han knappt kände. Men det gjorde jag och folk verkar ha uppskattat bloggen och det jag har skrivit.

På den här bloggen har jag haft 6553 besökare hittills den 5 januari 2011 och då startade jag den när jag flyttade upp till Skellefteå år 2007. Det innebär att hade jag varit ute och rest i fyra månader till så hade min reseblogg sprungit om den här bloggen på sju månader.

Men nog med statistik, frågan är hur jag får trenden att vända? Hur får jag folk att besöka denna blogg och faktiskt komma tillbaka till den för att de gillar det som står? De senaste månaderna har jag förvisso varit rätt så dålig på att uppdatera denna blogg men det skyller jag på den andra bloggen.

Jag vet att jag skriver om väldigt mycket olika saker på denna blogg, det är allt ifrån spel och film till saker som händer i livet till exempel Fjällräven Classic som jag nämnde från dess att jag anmälde mig till dess att det var avklarat.

Mitt stora intresse är ju spel men vill man läsa spelnyheter eller recensioner så finns det många sidor med folk som är anställde till att göra det. Men samtidigt så fungerar det för vissa till exempel Xboxflickan som har gått och blivit spelkändis i Sverige för sin blogg.

Det kanske är det de handlar om, att hitta sin nisch och bara skriva om det och inte skriva om allt som går genom ens huvud.

Or maybe I should change language and start writing in English to broaden the possibilities of foreign visitors to the blog. I have tried it a couple of times with no real change in visitor numbers or comments.

Så jag hoppar nog att skriva på engelska. Åtminstone för ett tag framöver tills jag har fått igång något som fungerar.

Så vad vill folk läsa om? Vad krävs för att få en plats bland bokmärkena i just din webbläsare? Kommentera och så får vi se var det bär av!

Äventyret 2010

2010 är över och oj vilket år det var. Jag har sett och upplevt så otroligt mycket att hade någon sagt det till mig 2009 hade jag inte trott personen. Allt har inte varit glädje dock. Mitt förhållande med Lisa tog slut då jag beslutade mig att se världen och det är väll det enda jag ångrar. Inte resan i sig utan hur jag löste det med Lisa eller inte löste det är kanske bättre att säga. Utöver det så har det varit ett kanonår.

Jag spenderade mellan fyra och fem månader utanför Sveriges gränser förra året. Jag hann med att se Indien, Thailand, Italien, Singapore, Kambodja, Malaysia och några fler länder. Året avslutades med en Asienresa under tre månader som var helt otroliga. Jag träffade en himla massa folk, såg allt mellan paradiset(västra Thailand) och helvetet(Indien), kände mig hemma i storstäder större än Stockholm och jag bara chillade.

Resan till Rom, Italien i somras var även den väldigt trevlig. Vi hade en lägenhet i centrala Rom bara ett stenkast ifrån Fontana di’Trevi och där han jag se Colosseum och ett antal Obelisker, Vatikanstaten och Vatikanmuseumet bland annat. Käkade mycket pasta och pizza som tyvärr inte alls var lika bra som jag hade hoppats på. Italienska pizzor skiljer sig markant från svenska då de är väldigt sparsmakade med fyllning.

Jag hann även med en resa till norra Sverige för att göra det ända som var planerat från 2009. Nämligen att vandra Fjällräven Classic. Tanken var att jag skulle gå med min vän Micke från Göteborg men i slutändan blev det farsan jag vandrade med. Fjällräven Classic är ett vandringsevent arrangerat av Fjällräven där man vandrar från Nikkaluokta till Abisko. Sträckan är elva mil och jag trodde inte det skulle vara så tungt som det visade sig vara. Stigen var i princip konstant kantat med stenar vilket gjorde att man aldrig kunde sätta ner foten på platt mark utan det lutade alltid lite eller så klev man på en stenspets eller stoppade ner foten mellan två stenar. De där elva milen var verkligen en utmaning och ändå kom jag i mål tidigare än beräknat. Dock beror mycket utav det på farsan min som pushade på mig. Sluttiden blev 69 timmar och några minuter vilket jag helt klart är nöjd med. Jag hade räknat med att komma in på närmare 80 timmar. Men näst sista dagen så gick vi långt, trodde aldrig vi skulle stanna för att sova och vi lade säkert fyra, närmare fem mil bakom oss men så gick vi också från tidig morgon till sen kväll. Men det var det värt då sista dagen blev mycket enklare och inte alls så lång, runt två mil endast. Men jag är inte helt anti till att fjällvandra igen. Jag älskar miljön och att vandra/gå är något jag finner avkopplande men nästan gång blir det en lugnare vandring med grillning och lite tid till att njuta.

Då jag spenderat så pass mycket tid utomlands förra året så har hann jag inte spela lika mycket som jag kanske hade velat. Har missat många bra spel skulle jag tro men jag han trots det klara av 13 spel. Det första var Dragon Age Origins och det sista blev Fable 3 som jag klarade nio timmar innan 2011. Till årets spel utav de jag spelade och som släpptes 2010 så utser jag Bioshock 2. Ett riktigt bra spel med en intressant värld och skön stämning.

Jag hann med att se 87 st filmer innan jag for iväg i september och sen såg jag ett gäng med filmer under resan som jag inte har antecknat. Ja, jag förde protokoll på vilka filmer jag såg från första januari till dess att jag åkte iväg. Jag kan tyvärr inte utse någon årets film för 2010 dock filmen med störst mysfaktor var den nya Tron filmen, Tron Evolution. Den var typ en och en halv timme av rent nostalgimys tillsammans med Daft Punks soundtrack. Sen var kanske inte manus i klass med ett riktigt epos men jag gillade filmen från start till slut. Han också med att se the Social Network och Due Date på bio i Kuala Lumpur. Bio i Malaysia kostar ingenting så jag såg tre filmer på en vecka och betalade fortfarande inte lika mycket som jag hade gjort för en film i Sverige.

Förra året hann jag läsa en hel del böcker, mer än vad jag brukar hinna med. Kommer inte exakt ihåg vilka jag har läst men det är några utav Clive Cussler, ett par Discworld-böcker, alla fyra Arn-böcker. Läste även både Snabba Cash och Aldrig Fucka Upp utav Jens Lapidus samt Insidan utav Liam Nordberg. 100 åringen som klev ut genom fönstret och försvann och jag hann påbörja Metro 2033. Under Asienresan han jag med tio böcker på 13 veckor vilket är väldigt mycket för att vara mig. Ibland kan det ta mig ett par månader att läsa en bok endast men så hade jag i och för sig andra prioriteringar under resan.

Det var 2010 i ett par rader. Jag har missat ett och annat, det är jag rätt så säker på. Jag har även hoppat stora delar utav resan trots att den nämns i varje stycke i princip men för mer historier därifrån så får ni bege er till min reseblogg.

Vad 2011 har att erbjuda visar sig men förhoppningsvis blir det ett lika bra år som 2010.

Vill/Vill inte

Hjälp. Jag är väldigt sugen på att börja spela World of Warcraft igen även fast jag vet att jag inte är den som nöter instanser i all evighet och även fast jag vet att jag säkert kommer att tröttna efter någon veckas spelande. Det sistnämnda hoppas jag på åtminstone.

Tidigare i veckan släpptes Cataclysm, den tredje WoW expansionen och Blizzard har gjort om hela originalvärlden från det första spelet. Det är väll en av sakerna som gör att jag är sugen. Att få se vad de har åstadkommit och hur de har ändrat mina gamla favoriter.

Men om jag skulle börja spela så ”kräver” det att jag införskaffar Cataclysm och även Lich King expansionen så att jag har ett komplett spel. Jag har fortfarande inte nått maxlevel i Burning Crusade men det sägs att de har ökat på farten det tar att ta sig från nivå 1 till 60 och säkert en bit till.

Det är något speciellt med WoW. Har alltid varit i mina ögon och kommer troligen alltid att vara. Men jag avstår nu för tiden för att jag vet hur mycke tid det kan ta och jag vet att om jag spelar WoW så spelar jag inget annat vilket är en anledning för mig att av stå denna gången också. När jag kommer hem har jag en hel lista med spel jag vill spela och då fungerar det inte att sätta sig att spela WoW endast även om det är en upplevelse lika bra som någon annan.

Problemet med WoW är att det är för mycket ”proffs”. Alla tror att de är bäst och har man inte spelat på ett tag tro jag man känner sig något efter och inte alltid så välkommen om man inte lägger ner de timmar som krävs för att komma ifatt. Hade önskat att jag kunde hitta ett guild som spelar för skojs skull, som inte hetsar utan mest bara har kul oavsett level.

Så jo, ja vill köpa på mig expansionerna och börja spela WoW men samtidigt så vill jag inte det för jag vet hur det kan sluta. Har 10 dagar på mig innan jag kommer hem och får väll se vad jag tänker då.Det påminner mig om att jag bör beställa hem något spel tills dess att jag kommer hem oxå.